God morgon! Äntligen var morsan snabb att ta ut mig idag, hon va inte lika lat som vanliga dagar. Nu ligger jag här på två kuddar som hon puffat upp åt mig, i solen. Tuggar på en gammal god vän som jag fått av tant danni för längesedan. Jag trodde det var 4-ever-gone, men nu har den dykt upp <3.


Jag har funderat på en sak... Andra hundar, hur kommer det sig att små hundar är så kaxiga? är det för att dom är så och måste ha den fasaden för att survive the wild life? eller är det för att dom alltid blir bullied för deras size så dom blir kaxig för dom orkar inte ta någon skit? Och stora hundar då liksom, dom beter sig som om dom vore små,(som dom små borde bete sig) dom lägger sig på sin husse och matte så som kvävs, gosar gullar och studsar som en pomperianian, medans dom egentligen borde walk the earth with proude! Och ni vet scobi-doo, hur han låter, så där efterblivet... Ja precis så pratar alla stora hund raser. Försök ni visualisera er en stor hon-hund med det språket. hahaha, det är så man vill LSPRSMBOVPS(lägga sig på rygg och gapa, stampa med bakbenet och vicka på svansen.....Om jag hade haft en).
Så då kommer vi till de medelstora hundarna, dom perfekta hundarna, som otroligt facinerande och awsome ones. Dom som alltid tår stadigt på marken, vet vad dom gör och är tydliga i vad vi vill. Dom drivna hundarna med ett mål i livet. I denna klass tillfaller så klart, jag. Så gott folk om ni vill skaffa hund i framtiden, ta inte någon av dom mer mobbade hundarna, det är tufft i samhället, välj en ur min grupp, oss medelstora vackra, stabila ras.

Ni ser ju själv hur mycke min mamma/matte älskar mig, hon kramar mig så hårt och vill inte släppa mig. Jag tycker kankse om henne också, men bara ibland.