Hittade bra text som nog kan stämma in på oss alla. Vi är inte perfekt och ibland måste vi få klappa oss själv på axeln och vara nöjd, ingen annan kommer att ge dig den där stjärnan i hörnet så då får man göra det själv. Jag duger som jag är!

- Du är alltså sedan barnsben programmerad till att nedvärdera dig själv och se med kritisk blick på allt du är och gör. Självklart känns det då också naturligt att suga åt dig allt negativt som andra kan tänkas säga eftersom det passar så bra in i det mönster du redan lever efter. Resultatet av alltihop blir att du bär med dig ett ständigt missnöje med din egen person, en känsla av att du borde göra mer, vara mer, klara mer, räcka längre och vara snyggare. Jag skrev för en tid sedan om falska sanningar, det här en sådan! Får du höra något tillräckligt många gånger så blir det sant oavsett om det är sant eller inte och att du inte duger som du är, är ren lögn och en inlärd falsk sanning.

Tro nu inte att detta påverkar bara dig själv för det gör det inte, det påverkar alla omkring dig som i sin tur reflekterar det tillbaks till dig själv. Med tanke på att de flesta människor bär på samma negativa inställning till sig själv så går vi omkring och sänder ut missnöjda energier till varandra, som studsar tillbaks och snabbt fyller världen med negativitet och elände. Tänk dig istället att du vänder på alla de tankarna och lär dig nya sanningar. Vakna varje morgon och tänk att du är fin precis som du är, du är tillräckligt mycket av allt, du gör tillräckligt, du klarar allt du vill och du räcker till. Tänk det, säg det gärna högt, men framför allt tro på det. Vi vet sedan tidigare att uppfattar hjärnan ett visst budskap tillräckligt många gånger så blir det sant, så då gäller det att tänka på rätt grejor. -

God morgon! Äntligen var morsan snabb att ta ut mig idag, hon va inte lika lat som vanliga dagar. Nu ligger jag här på två kuddar som hon puffat upp åt mig, i solen. Tuggar på en gammal god vän som jag fått av tant danni för längesedan. Jag trodde det var 4-ever-gone, men nu har den dykt upp <3.


Jag har funderat på en sak... Andra hundar, hur kommer det sig att små hundar är så kaxiga? är det för att dom är så och måste ha den fasaden för att survive the wild life? eller är det för att dom alltid blir bullied för deras size så dom blir kaxig för dom orkar inte ta någon skit? Och stora hundar då liksom, dom beter sig som om dom vore små,(som dom små borde bete sig) dom lägger sig på sin husse och matte så som kvävs, gosar gullar och studsar som en pomperianian, medans dom egentligen borde walk the earth with proude! Och ni vet scobi-doo, hur han låter, så där efterblivet... Ja precis så pratar alla stora hund raser. Försök ni visualisera er en stor hon-hund med det språket. hahaha, det är så man vill LSPRSMBOVPS(lägga sig på rygg och gapa, stampa med bakbenet och vicka på svansen.....Om jag hade haft en).
Så då kommer vi till de medelstora hundarna, dom perfekta hundarna, som otroligt facinerande och awsome ones. Dom som alltid tår stadigt på marken, vet vad dom gör och är tydliga i vad vi vill. Dom drivna hundarna med ett mål i livet. I denna klass tillfaller så klart, jag. Så gott folk om ni vill skaffa hund i framtiden, ta inte någon av dom mer mobbade hundarna, det är tufft i samhället, välj en ur min grupp, oss medelstora vackra, stabila ras.

Ni ser ju själv hur mycke min mamma/matte älskar mig, hon kramar mig så hårt och vill inte släppa mig. Jag tycker kankse om henne också, men bara ibland.